Åhnej! Jag tror fan inte det är sant asså! Tänk om det som hände dig håller på att hända mig också. Det orkar jag verkligen inte. Som om jag inte hade nog med saker att stressa upp mig över. För att inte tala om debatten imorn, provet på onsdag och skrivningen på torsdag! Jag vet inte ens varför jag bryr mig. För mig betyder det ju ingenting alls, eller...? Det var ju inte meningen att det skulle bli såhär komplicerat, det skulle bara va en lek som kunde tas upp igen lite då och då. Inte nåt som bara hände en gång, något som fick dig glad för stunden. För det skulle bara bli helt fel. Så vill inte jag ha det iallafall, för i så fall så får det vara! Fan också, säg inte att jag också har blivit utnyttjad...